Konst eller porr?

Death from above

2006-09-29T17:39:00.000+02:00

Om du inte märkt det än - jag har lämnat blogger.
Du hittar mig här:

www.konstellerporr.com

Kill kill kill

2006-09-20T17:22:00.000+02:00

Man skulle kunna göra det av tradition, man skulle kunna föreställa sig att det handlar om pliktskyldighet och man skulle också kunna göra kopplingen till någon slags fosterlandskärlek. En stolthet över demokratin, kanske. Hur som helst har fyra femtedelar av Sveriges befolkning på ett eller annat sätt röstat på ett parti eller någonting annat man tycker borde regera vårat land.

Men för en vecka sedan var det inte så många som hade röstat, varpå var och varannan medborgare plötsligt står upp som rådiga medborgare och demokratins förkämpar och förklarar för alla att:

"Du MÅSTE ju rösta! Nu när du har den här chansen och får leva i en demokrati, måste du utnyttja den!"

Jo tack, chansen att födas i en demokrati är ju liten (om man dessutom räknar den demokratiska Republiken Kina som demokrati måste man typ födas i Vitryssland eller Nordkorea för att hamna utanför det upplysta samhället). Dessutom får man rösta i de flesta diktaturer också, dock med aningen färre alternativ; vilket i och för sig kanske inte är så dåligt, eftersom man i Sverige har 7 dåliga alternativ att välja på (när man bara fokuserar på de större partierna) så att bara ha en valmöjlighet skulle säkert göra det mindre ångerfyllt att gå till urnan.

"Du får väl rösta på det minst dåliga partiet!"

Argumentet att välja det minst dåliga är ett urbota dumt alternativ. Vill du att jag borrar i huvudet på dig, eller vill du ha ett slag med hammaren?

"Men du kan ju inte inte rösta! Rösta blankt då!"

Var någonstans redovisas de blanka rösterna? Jo, på den tokkryptiska hemsidan www.val.se, bara som rena siffror över räknade röster. Vill du ha en procentuell siffra på det måste du ta fram miniräknaren och knappa själv. Och det där med att skicka tydliga signaler: När hörde du en röstivrare oja sig om att det var många blanka röster i valet sist? Jämfört med uppmärksamheten soffliggare får verkar blanka röster vara ett tämligen blekt vapen i demokratidebatten.

Tur att livet kommer bli så sjukt mycket annorlunda nu när de socialdemokratiska moderaterna sitter vid makten istället för de moderata socialdemokraterna.

Klargörande

2006-09-14T14:04:00.000+02:00

På allmän begäran kommer ett inlägg med uttalade åsikter för er som saknat en styrande hand
i er egen bedömning av vad som gäller i den allt mer intrasslade djungel vi kallar vår omvärld.

Inför stundande val lovar Alliansen aga och pennalism i skolan för ordning och reda. Vänsterblocket söker med ljus och lykta efter ett lika slagkraftigt och röstvinnande argument: Socialdemokraterna lovar nu också en betydligt mer uppstyrd skolgång för våra små. Förutsatt att vi röstar på dem lovar de att bums införa godisförbud i skolan. That'll show 'em! PORR

Wolfgang Priklopil (vilket namn! Det låter mer som en författarpseudonym än ett rikspucko) kidnappade Natascha Kampusch i tio år. Ibland åkte de på skidsemester, men oftast satt hon i ett källarutrymme och hade tråkigt. Till slut lyckades hon rymma, han tog livet av sig och hon tjänar tonvis med pengar på att ha någonting att berätta om. TV4 scorar rättigheterna till den enda intervju som gjordes (som Natascha också tjänar en skaplig summa pegnar på - hon är inte dum hon) och sänder den med pompa och ståt. Dock misslyckas de med att sända textremsorna samtidigt, så svensk prime-time-television går under en knapp timme på det underskattade språket österrikiska: KONST

Jan Guillou gnäller på bloggare. Mängder med folk som bloggar har tydligen uppfattningen att bloggandet är någonting betydligt mer än uppdaterade versioner av lunarstorm-dagböcker och att det av någon anledning skulle finnas litterär kvalitet att finna i bloggarna. Det är naturligtvis Janne G som har rätt, bloggar är sjukt överskattade: PORR

Mange Schmidt släpper årets svenska skiva, "Samtidigt, I Stockholm", redan i september. Eftersom årets utrikiska skiva, Rick Ross "Port Of Miami", släpptes tidigare innebär detta att års-bästa-listorna är klara redan till hösten. Inte dåligt alls. "Det spelar ingen roll om du är Peter Pan / En grön liten snubbe som hänger med barn " rappar Mange. Två låtar tidigare rappar Eye-N-I om dromedarer: KONST

I samband med att Anna Nicole Smiths son dog framkom det att hennes advokat heter Howard Stern. Haha, vilken grej. Ljus i mörkret: KONST

Rosor är röda, fioler är blå

2006-09-12T15:02:00.000+02:00

Ack svensk politik, detta töcken av påklistrade åsikter och kappvändningar.
Debatten kring Folkpatriets snedsteg har haft sina underhållande perioder, till exempel när Lars Leijonborg fick frågan om vad han önskade att valdebatten skulle fokusera på när det gällde fp - istället för den höga andelen hackers på partikontoret - och svarade
"Ja, att vi står för våra värderingar... Och sånt"

En upptäckt i debatten och det här valet är att det tydligare än någonsin framkommit att svensk partipolitik mer är som någonslags sjukt tråkig fotbollsliga, med olika spelare och tränare som svär trohet till det lag som för tillfället betalar dem mest. Skillnaden mellan att drömma om att bli den som är bäst i världen på att vrida vristen i rätt ögonblick för att sätta bollar i nät och drömmen om att genom pappersexercis och byråkrati påverka andra på global nivå skiljer sig inte så mycket som man skulle kunna tro.

Exemplen på en politisk Silly Season är än så länge ganska några, men det är troligtvis bara toppen av ett enormt jävla isberg. Här är två:
* Folkpartisten Niklas Lagerlöf, en gammal SSU:are som köpts över till Liberala Ungdomsförbundet och genom gamla kontakter fick tag på lösenorden till datanätet.
* Lars Ohly, gammal kämpe i LUF som blev köpt av vänsterpartiet där han tack vare bra coachning växte enormt och till slut blev partiledare.
Det intressanta med de här exemplen är att det inte handlar om ett steg till partiet bredvid, utan från en politisk ideologi till en helt annan. Vilket talar för att det inte egentligen går ut på politik utan just den där drömmen om att kunna stämpla en immigrant som olämplig, eller vad det nu kan vara.

Men det mest fascinerande med det politiska klimatet, är att åsikterna är hemliga förutom att de är sekundära. Handlar inte politik om att man står för en åsikt och gärna proklamerar ut den för alla som kan finnas inom hörhåll, med förhoppningen om att de ska hålla med och slå följe?

Det är därför vi behöver Linda Rosing som statsminister - hon tänker inte innan hon talar, vilket borde vara en politisk självklarhet.

Förövrigt ber jag om ursäkt för den höga frekvensen av Basshunterrelaterade inlägg under sensommaren och hösten, misstänker att de gjort mer skada än nytta.

Det finns ingen bot.

2006-09-04T16:04:00.000+02:00

Det är inte lätt att vara tjej, har jag hört.

Ekonomin, den sociala ställningen och alkoholtoleransen vi killar blir klanderfritt serverade av frackbeklädda butlers med halvmeterslånga bestick från välputsade silverfat, blir snarare någonting tappat i knät av en halvalkoholiserad grogghagga från en syfilissmittad plastbricka på valfritt 25-kronor-ölen-ställe för den andra delen av mänskligheten. Dessutom måste man känna sig förolämpad av photoshoppade HM-affischer, eftersom Linda Rosing Skugge säger det.

Det är inte bättre i arbetslivet, såklart. Jag, tillsammans med resten av "grabbarna" är ju i princip boss redan på dagis. Tjejerna matas dock med missuppfattningen att det är en bra grej att hålla käften och vänta på sin tur, och hamnar således uteslutande som ledbrutna biträden i någon avkrok i den offentliga sektorn.

Man tror ju gärna att generationerna utvecklas framåt, inte bara genetiskt med dataspelstummar, utan också intellektuellt, vilket i regel borde främja jämställdhetstänk och insikten om att alla är individer, även de som ser lite annorlunda ut - vare sig det beror på en annan uppsättning inre organ eller om hudfärgen avvärjer från det socialdemokratiskt nyrosa. Din farsa, till exempel, är med största sannolikhet ett jävla svin - men det är ju inte du, eller hur? Eftersom vi växt upp medvetna om de här förutsättningarna kan man väl nästan ta för givet att vi tillsammans håller på att bygga upp en bättre och mer tolerant värld?

Med ovanstående sagt, presenterar jag...

Svenska Tjejers Framtid:
Dataspelsgroupies.

Hipp hipp hurra! Hipp hipp hurra! Hipp hipp hora!

Hur går det med din hallick, förresten?

2006-09-01T09:02:00.000+02:00

Nu jävlar smäller det i knutarna. Snart (hösten 2004) kommer den. Elemntzzz.
Svensk hiphop har aldrig varit hetare.

Daffy?

2006-08-25T10:31:00.000+02:00

Det moderna samhällets oralmotoriska talsvårigheter, och då läspning i synnerhet, är ju i grund och botten en typografisk åkomma. Det moderna alfabetet skapades år 527 e. Kr. av munken Alfriduf Apetiuf (Alf Apet), och innehöll i de flesta av de bokstäver vi kan och känner idag, men avsaknade bland annat S.

Bokstaven S uppkomst kan härledas från senmedeltiden. Det var först då det behövdes någonting värre än den lokala ordningsmakten för att hålla bönderna i schack. Fatan klingade helt enkelt inte respektingivande nog, så ett nytt ljud uppfanns och Satan uppstod plötsligt som ett stilla hot i periferin. Kyrkan började lära ut gomrörelser och tungbalansering för att lära massorna hur detta nya läte skulle uttalas. Det skapades subkulturer, s-kulter och motståndsrörelser som vanligt när någonting nytt lanseras. Överlag mottogs den nya bokstaven och dess ljudbild positivt, hur som helst fick den en väldig genomslagskraft. S blev den vanligaste konsonanten av alla, och dessutom begynnelsebokstav i en ansenlig rad adjektiv som förmedlar starka känslor; Super, sensationell, stark, stor, ståtlig, stabil, sexig, sanslös och så vidare.

Dock var bokstavsmakarna lite i efterhand, allting skedde strax efter lanseringen av enkel-v och det rådde en allmänt däst stämning (i dag skulle det inneburit utbrändhet och massjuksskrivning, men på den tiden var man bara lite loj) på kontoren. Så när man skulle ta fram en bokstavsform för S tog man helt enkelt och strippade en gement F från sitt streck, och tyckte att det fick duga. Denna form gjordes senare om till det vi känner som ett modernt S, med två halvcirklar snett runt varandra, i och med antikvornas återintroduktion på 1700-talet.

Trots att vi har bytt från Old English till Times New Roman som grundinställnig i våra ordbehandlingsprogram, så lever problemet med ett S förvillande likt ett F kvar i den allmänna sinnesbilden och spökar. Det kallas för att läspa och det är därför en himla massa stackars hålfotsinlägg tvingas gå till talpedagogen när de är små, för att bota denna medeltida åkomma.

BONUS: Talpedagogen Anna
(melodi: Boten Anna)

Vår talpedagog, hon heter Anna, Anna heter hon
Och hon kan banna, banna dig så hårt
Inga tungvrickningar i våra samtal
Jag vill berätta för dig, om vår talpedagog

Vår talpedagog, hon heter Anna, Anna heter hon
Och hon kan banna, banna dig så hårt
Inga tungvrickningar i våra samtal
Jag vill berätta för dig, om vår talpedagog

Som alltid rättar alla som strular
Och ser till att vi gör rätt när vi ljudar
Det finns ingen som inte kan sje-ljud
Kom ihåg att det är vi som har en talpedagog

En talpedagog som ingen annan kan nå
Hon kan skilja på ch och k
Hon gör sig av med alla som stammar
Ja, inget kan slå vår talpedagog

Vår talpedagog, hon heter Anna, Anna heter hon
Och hon kan banna, banna dig så hårt
Inga tungvrickningar i våra samtal
Jag vill berätta för dig, om vår talpedagog

Då kom den dagen, jag inte trodde fanns,
det satte verkligen särklassen ur balans
Jag trodde aldrig att jag hade så fel
Men när Anna skrev och sa:
"Jag är ingen talpedagog Jag är en väldigt, väldigt sluddrig tjej"
Nu var uttalen väldigt främmande för mig
Men det finns inget som det hade förklaras
För i mina ögon är hon alltid en talpedagog

Vår talpedagog, hon heter Anna, Anna heter hon
Och hon kan banna, banna dig så hårt
Inga tungvrickningar i våra samtal
Jag vill berätta för dig, om vår talpedagog

Som alltid rättar alla som strular
Och ser till att vi gör rätt när vi ljudar
Det finns ingen som inte kan sje-ljud
Kom ihåg att det är vi som har en talpedagog

En talpedagog som ingen annan kan nå
Hon kan skilja på ch och k
Hon gör sig av med alla som stammar
Ja, inget kan slå vår talpedagog

The only Bush I trust is my own

2006-08-21T13:32:00.000+02:00

Sveriges blivande statsminister, Linda Rosing, tycker att man ska skriva på retucherade bilder att de är manipulerade. Så att flickor och pojkar får för sig att folk inte ser ut så på riktigt.

Semestersabotören del 2

2006-08-17T13:47:00.000+02:00

I ack Värmeland du sköna, där det bor en massa bönder, åker årligen en liten packmoppeturné runt till olika lokaler och jazzar loss för pöbeln. Årets upplaga består av en massa lokala världsberömdheter av olika slag, samt några för utsocknes mer väletablerade namn som Wille Crafoord (eller, Doktor C) och Plura. Samt en kvinna vid namn Marie Bergman, som man tydligen skulle kunna ha hört talas om. Hon har vunnit melodifestivalen med Roger Pontare bland annat.

Hur som helst skriver hon texter. Om livet, och sådär.
Att man kan sjunga innebär inte nödvändigtvis att man kan skriva texter.

Marie Bergmans texter är som sådana att de låter som folk som inte har någon författartalang men ändå vill skriva någonting djupt och meningsfullt. Det blir mest ett gäng floskler uppradade ovanpå varandra. Om man vill skriva någonting gripande och metaforiskt om själslivet är ett litet tips att inte börja meningen med "Själen är..."

Problemet med att försöka skriva meningsfulla texter när man inte har någonting att säga är att man ofta tror att personlig och intim är samma sak som att berätta privata detaljer om sitt eget känsloliv. Men det är det inte. Istället blir det lite som om en vän till dig bjuder in dig på trekant. Det är säkert i all välmening och egentligen ska man väl ta det som en komplimang att din vän valt ut just dig att ge det förtroendet, men samtidigt blir man ju ganska äcklad av tanken. Vilket nog inte var avsikten från början.

Walk the line

2006-08-15T09:33:00.000+02:00

Patrik Sjöberg skickade under gårdagen ut ett pressmeddelande om att han gjort någonting dumt. Varför kan du läsa om här.

Vem skall trösta knyttet?

2006-08-14T14:18:00.000+02:00

Ernst Kirchsteiger gillar att bygga hörnor att krypa upp i och läsa en god bok. De förvånansvärt vältaliga gånger jag utsatts för programmet Sommartorpet (eller vad nu hans program kan ha för fantasirikt klingande namn) har han alltid pratat om att man kan krypa upp där, in där eller under där och läsa en god bok. Det spelar ingen roll vad han kan tänkas bygga.

"Här i sovrummet har jag byggt in en härlig hängmatta, perfekt att krypa upp i och läsa en god bok..."
"Här i köket har jag inrett en liten kuddhörna, perfekt att slå sig ner i och läsa en god bok..."
"Här i vardagsrummet har vi ställt en jättemysig soffgrupp, där man kan äta, titta på tv, eller varför inte läsa en god bok?"
"Här i toaletten har jag lagt in ett liggunderlag under avloppsrören där man kan klämma sig in och läsa en god bok..."

Tja, ni förstår hur det låter. Han gillar att läsa goda böcker.

Ernst har tydligen varit brutalt tokmobbad genom hela sin uppväxt. Det började med att treåringarna på dagis döpte honom varje morgon i gårdagens blöjbyten och fortsatte via nålar på stolarna i lågstadiet, wedgies i mellanstadiet, ren utfrysning i högstadiet och gymnasiet, till att någon, som ett elakt skämt, satte honom som programledare för Sommartorpet (eller vad nu hans program kan ha för fantasirikt klingande namn). Det skämtet var dock inte så lyckat, för det var tydligen inte så många som förstod det, framför allt inte Ernst. Lite som när Anna Book lanserades som artist, det var ingen som förstod att det var ett skämt heller, allra minst Anna.

Som den mobbade krake Ernst är, så har han behövt en tillflykt, en säker plats. Som så ofta blev denna plats "goda böcker". Onda böcker vågar Ernst inte läsa. Och nu när han fått chansen att bygga en egen liten Ernst-värld i tv, kan han inte hejda sig. Att laga mat i köket är väl kanske en grundtanke kan man tro, men om man är som Ernst och saknar vänner och dessutom troligtvis ändå bara mikrar burkravioli till frukost, lunch och middag måste man naturligtvis klämma in två, tre bokhörnor i köket för att man över huvud taget skall våga sig dit.

I något av Ernst-programmen är det ett intvingat samtal mellan Ernst och de han byggt någonting åt i slutet. Jag har aldrig sett en så obekvämt kallprat, trots att man inte hör vad de säger förstår man ju att Ernst ligger och snyftar under bordet så fort eftertexterna rullat bort. Han har det inte lätt.

Ok, ok, varför bryr jag mig om att skriva om Ernst då? Jo, jag läste precis någon annanstans Ernsts musiksmak.

"Det skall vara Braveheart-stämning på toa (och nu pratar han inte om Nas kassa weed-carriers utan om Mel-Saddams skotteepos), och Sting är perfekt att hacka lök till."

Lyssnar man på musik (eller Sting, men ändå) för att underlätta sitt lökhackande förtjänar man onekligen ytterligare 30 års mobbing. Pang.

Semestersabotören

2006-08-13T21:31:00.000+02:00

Det är sommar och sol, semestertider och luften surrar av en del mordlystna getingar och en annan, ganska teoretisk, stämning om ledighet och lata dagar. Naturligtvis bör man ägna sina lediga dagar till rent kroppsarbete varvat med kartläggningar av celebra psyken.

En förhållandevis liten men ändock viktig del av denna sommar har jag spenderat i en bil, lyssnandes på Michael Jacksons "Dangerous", som släpptes 1991. Förutom den något försenade men likväl självklara insikten att det var med den skivan det började gå käpprätt åt helvete förstod jag också att en av min barndoms största musikupplevelser faktiskt var direkt kopplad till min relativa låga ålder, snarare än en redan då välutvecklad musiksmak. De få låtar jag fortfarande anser vara geniala på den skivan är samma låtar som jag hoppade över när jag spelade den i pojkrummet.

Men mest överraskande var att Michaels nuvarande leverne, med tokiga sheikkompisar, pedofilirättegångar och Peter Pan-nöjesparker, överskuggade lyssnandet även för mig, ett inbitet Michael-fan som jag är. Michael är numera inte en riktig person, han har blivit ett fantasifoster av sin egen uppfattning av den enorma massmediala bild som målats upp runt honom. Han finns inte längre på riktigt.

Michael slog igenom som spädbarn, jollrade monsterhits i vaggan och är helt klart ett musikaliskt geni. Är det någon som över huvud taget tvivlar på att det rör sig om autism? Elton John, Mariah Carey, Mozart, Cam'Ron och Lisa Ekdahl har alla genomgående autistiska drag kring sitt musikskapande. Det måste man ha för att ta sig igenom mediabruset och den allmäna skivbolagslagstiftade motviljan att låta folk lanseras. Att orka vara "artist" kräver en sjuklig dedikation. Till och med han som känner en båt, Basshunter, har ju språngande Tourettes! Det är inte bara jätteroligt, det är en psykisk sjukdom också.

Men säg att du har ditt autistiska drag, som är att snorta kokain från Patrik Sjöbergs dase, du har lyckats kliva igenom tre månader med 56 andra apor med samma störning i ett Big Brother-hus, och till slut står du där på Labbets toalett med ett skelögt leende. Sen kommer det en fotograf, för du är ju tydligen intressant, och dokumenterar det hela. Vilken enorm psykisk påfrestning lär inte det innebära? För samtidigt som din sjukdom matas med bekräftelse: "tjena, här var det längdhoppare i hela ansiktet på mig!", får den lilla del av dig som fortfarande lyckats hålla sig frisk ett sjujävla slag i ansiktet: "det där är ju inte jag! eller är det?"... Man är ju sällan medveten om sin egen sjukdomsbild, sägs det.

Varje sådant fotografi, varje liten notis i tidningen, var viskande kommentar bakom dig i krogkön och alla syrliga blogginlägg slår bort en liten del av den delen av dig som fortfarande frisk. Sen beror det på hur pass sjuk du var från början hur länge det dröjer innan du talar ut om hur du gråter dig till sömns varje natt för att din familj är på solsemester "och det är så jobbigt att vara ifrån dem"...

Är du kändis och undrar om du är i riskzonen? Testa dig själv!

* Om du gjort något bra, eller något dumt, känner du dig då tvungen att skicka ut ett pressmeddelande?
* Tror du att du tjänar mindre pengar på ditt yrke för att blekfeta ungdomar sitter och laddar hem din musik utan att egentligen lyssna på den?
* Har du slutat bära underkläder?
* Dejtar du för tillfället någon som Paris Hilton kan ha smittat med någonting?
* Är du Paris Hilton?
* Tror du att du slagit igenom för att du under någon period varit mobbad i skolan?
* Har du blivit tillfrågad att ställa upp som öppningstalare för Pride-festivalen?
* Vägrar du inse att du inte är en musiker utan bara en datanörd som råkat göra en ganska osannolik one-hit-wonder?
* Har du blivit anklagad för pedofili och försöker bortförklara dig med att du bara är en snäll och vanlig kille genom att dansa till R. Kelly?
* Adopterar du barn till höger och vänster och döper dem till saker som liknar läkemedelsprodukter?
* Vill du "ge något tillbaka till samhället" och tror att du kan göra detta genom att vika ut dig?
* Kan du bara leva omgedd av en viss typ av färgnyans på tak, väggar och golv
* Tycker du att det är dags att starta ett unikt parti med samma åsikter som allt och alla?

Har du svarat ja på en eller fler av dessa frågor, eller om du inte förstår testet, så är du helt klart i riskzonen.

Posten: Jag vet var din brevlåda bor

2006-07-25T22:02:00.000+02:00

*
Häromdagen (igår? Förrgår? Dagarna är så luddigt somrigt diffusa, jag vet inte...) läste jag en upprörd ledare i Dagens Nyheter. Ämnet var personlig integritet, och DNs ledarredaktion hade tydligen satt kaffet i halsen när de upptäckt att portarna till bostadsrätterna på Södermalm visades på söksidan www.hitta.se om man råkade söka efter någon av dem. Ack och ve, snart lägger de säkert ut uppgifter om inkomst, körkortsbevis och annat smaskigt! Är då inte detta ett tecken på det obehagliga övervakningssamhälle Sverige och säkerligen resten av världen långsamt omförvandlas till?

Förvisso kan jag förstå lite lockelsen av att måla upp en skräckslagen framtidsbild. Det visas ju också satellitbilder på sidan och satellitbilder är ju som alla vet oerhört obehagliga, lite som ritningar med blå tryckfärg eller kidnapparbrev med utklippta tryckbokstäver ur glansiga magasin. Men satellitbilder har väl funnits sen jämt? Lantmäteriet, som bidrar med bilderna till hitta.se, har funnits sedan 1974. Först nu är deras arbete lättillgängligt.

Att oja sig över att husfasaden till den lägenhet man bor i visas (för att folk som inte kan räkna också ska hitta dit?) är oerhört konservativt. Vilket väl egentligen passar in i tidningen DN...

Största faran enligt Dagens Nyheter just nu? Krig i Libanon vs. www.hitta.se: 0 - 1.

*Porten på bilden tillhör Jan Wifstrand, chefredaktör på DN. Som ett slag för mindre rädsla kring sig själv på internet har jag ändrat i min profil till den här bloggen, tidigare har den varit tämligen anonym.

Dom, domare, dommast.

2006-07-17T19:24:00.000+02:00

Såhär post-fotbolls-världsmästerskapen kanske det är på tiden att jag gör ett fotbollsinlägg. (Punchline!) För få saker är väl så uniformt världsförenande som VM? Det känns så skönt att se de gamla kolonialmakterna sparka ut de forna ockupationsområdena ur spelet. Och sen är det ju fantastiskt att det varje år är ett skojigt afrikanskt jamaica-got-a-bob-sleigh-team med svarta människor med blonderat hår som bara är glada om de inte toktorskar alla gruppspelsmatcherna. I Dagens Nyheter, som ju alltid har en sofistikerad hållning till "färgade", har jag läst att afrikaner spelar fotboll mest för att det är roligt, inte så mycket för att det är en miljardindustri. Således kan man lugnt konstatera att det fortfarande existerar en spelglädje och kämparanda någonstans bland alla fulknep och tasksparkar. Och med ölen i halsen kan man sedan glädjas åt att de gamla trygga nationerna vinner ändå.

Kort redogörelse för de länder som jag lyckades uppfatta deltog i årets upplaga:

Sverige: Lyssnade på Sverige - Tyskland på radio. Det var fantastiskt roligt. Det var också roligt att folk faktiskt trodde att Sverige hade en chans.
Brasilien: Folk blir tydligen fortfarande upprörda så fort inte Brasilien visar sig vara fotbollens motsvarighet till Harlem Globetrotters.
Togo: "Are you cold man?" "Jaman!"
England: Den brittiska pressen är ju underbar. "Porta Cristiano Ronaldo från England!"
Portugal: Ronaldo är typ 12 och Figo är typ 65.
Trinidad / Tobago: Är det ett land? Två? Eller ett café i gamla stan?
Italien: Armanikostymerna gör fotbollen.
Frankrike: Zinedadine är gubbe.

Sen var det säkert en massa andra skitländer, men vem fan bryr sig?

Kreativitet!

2006-06-29T17:59:00.000+02:00

Värsta idén!
Kan inte ALLA jävla reklamfilmer vara parodier på sådana därna "brats", alltså killar med pappas kreditkort och backslick? Det vore ju jätteroligt.
Kan säkert sälja allt från brustabletter till flygplansbiljetter. Score!!!

En midsommarnattsdröm

2006-06-28T19:28:00.000+02:00

Suck
Stön
Pust
Ichy...
Checka min stil för jag är: utblottad så att jag måste få flis... Pantar
Hittar petflaskor som jag byter mig till... Slantar
Stoppar rocken med papper som fleece
Lyxmiddagen består av thaisås och ris
Fladdrar runt, men mitt steg är tungt
För jag har bara kvitton i min sedelbunt
När jag ramlar på gatan frågar ingen "hur gick det?"
Har jag fått nånting utan bax har jag tiggt det
Alla ser vad jag går för, står för
Inte han som kan gå hem när det blåser
Livet är lika hårt som en gråsten
Jag har alla mina saker i en liten påse
Socialt utanför, alla låtsas inte se mig
Jag frågar snällt om ett bidrag, folk säger "Ge dig"
En hand på Marinellan, skrik när du sveper
Fuck off nu kör vi... Det går utför

(Refräng)
Av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
Folköl och Marinella i mitt glas, det går utför
Kalles Kaviar på mitt fat, det går utför
Det går utför, kompis det går utför
Jag sa av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
Socialen kom och plockade mitt barn, det går utför
Jag vet inte vad som hände med mitt gage, det går utför
Det går utför, kompis det går utför

Pantar... Allt som finns, ärvda smycken och jeans
Säljer fälgarna på bilen när hyran skall in
Alla flyr mitt nät, vill slippa min misär
När jag var liten ville jag bli miljonär
Min stil är ruff, måste leva tufft
Jag har snott min klocka från en container vid UFF
När bilar rullar in måste jag fly från garaget
Lämnar madrassen, värmen och taket
Tanken är som bäst när jag supit som mest
Livet är ett skämt och socialen är en pärs
Allting tar tid, väntetid för att stämpla
När jag kommer fram till tanten finns inget att hämta
Hatar folk som tjänar pengar och håller nånting
Alla håller nånting men jag har ingenting
Var här i världen ska jag hitta nånting
I vårt lilla land ger mig ingen nånting, sing

(Refräng)
Av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
Folköl och Marinella i mitt glas, det går utför
Kalles Kaviar på mitt fat, det går utför
Det går utför, kompis det går utför
Jag sa av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
Socialen kom och plockade mitt barn, det går utför
Jag vet inte vad som hände med mitt gage, det går utför
Det går utför, kompis det går utför

Mitt liv är sån skit, kan aldrig bli vit, men det hör inte hit
Är i alla fall inte beroende av hästmedicin
Är halvt förlamad av syfilis, blind av fulköpt träsprit
Så släng en burk, så pantar jag den
Eller släng en flaska så kan jag köpa en
Och håll hårt, se till att hålla det snyggt
För livet här ute på gatan är inte så tryggt
Uh, va, livet på gatan är inte så tryggt
Handen på Marinellan, skrik när du sveper, det går utför

(Refräng)
Av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
Folköl och Marinella i mitt glas, det går utför
Kalles Kaviar på mitt fat, det går utför
Det går utför, kompis det går utför
Jag sa av pengarna finns bara minnet kvar, det går utför
Socialen kom och plockade mitt barn, det går utför
Jag har bara mina nödrim kvar, det går utför
Det går utför, kompis det går utför

Vem är störst och starkast i djungeln?

2006-06-20T00:35:00.000+02:00

Det är synnerligen dags för ett allmänt upprop här.

Sluta envisas med att kalla Stakka Bo för Johan Renck!

Det sker alldeles för ofta och för regelbundet nu för tiden, sedan åren vandrade över milleniestrecket och den gode Johan började figurera allt mer på andra sidan kameraögat. Som Johan Renck har han bland annat gjort varsin likadan musikvideo till Kent och New Order, dock med ungefär fem års mellanrum. Han har också träffat Madonna, vilket besynnerligt anses som en stor bedrift om den är utförd av en svensk musikvideoregissör (notera detta Amir Chamdin).

Kan gåtans lösning ligga gömd i Oscar Franzéns reggaeskägg? Denne var Stakkas weed carrier och Sideshow Bob på åtminstone första plattan. Efter det fungerade han istället som gruppmedlem i den legendariska svenska hiphopgruppen Sherlock, ungefär tills Thomas Rusiak (...ytterligare en gammal hiphoptomte. Fråga honom om vad som händer på Spyan ikväll!) tog över platsen och gruppen nästan slog igenom. Sen blev Oscar roots istället och gör väl mest skivor med en annan okändis som heter Johan Kimrin eller gästinhopp på Svenska Akademins försök att hitta ut ur DC++. Om Stakkas och Oscars gruppering klarat sig mer konsekvent kanske pöbeln inte skulle vara lika vilseledd i den namndjungel som uppstått.

Eller ligger problemen längre bak i tiden? Innan genombrottet med singeln "Here We Go" 1993 var Stakka verksam under det aningens mer minimalistiska namnet Stakka B, tillsammans med en annan stolthet, ofta misskrediterad som Martin Eriksson, som gruppen E-Type + Stakka B. Det är en sådan gruppkonstallation som får en att önska att man inte hittat musiken med NWA utan blickat inåt landet, för onekligen måste det vara ljuv musik. Hur kan man annars förklara att de, halvåret efter insikten om att de ville gå olika musikaliska vägar, båda ligger med varsin monsterhit på försäljningslistorna? Den som påstår att det inte går att sätta likamedtecken mellan bra musik och försäljningssiffror ljuger, eller marknadsför Ayesha.

Dock tror jag E-Type har mindre att göra med Stakkas namnförskjutning, de står väl fortfarande och mumsar korv tillsammans vid korvkiosken på Stureplan sena nätter? Om inte så borde de. Kanske göra en storstilad comeback, producerad av Max Martin och med Tommy Körberg som gästvokalist?

Så, sluta nu. Stakka Bo heter han.

Bilden till artikeln har förövrigt ingenting med saken att göra, men det är en rolig bild på Cee-Lo från Gnarls Barkley och en groupie.

I pity the fool

2006-06-07T04:36:00.000+02:00

Sedan Z-tv gjordes om till en bra tv-kanal (en musikkanal som faktiskt spelar musik) i samma veva som den försvann ur etern, har jag haft en del funderingar. Det efterföljande nödropet till tv-kanal, TV6, är i mina ögon en ganska medioker satsning.

Kanalen verkar marknadsföra sig själv som tv-alternativet för en pojke som är mellan 11 och 16 år gammal instängd i en mental husvagnspark. Troligtvis behöver även den delen av vår mänsklighet underhållning, och det vill naturligtvis Viasat vara bäst på. Alltså visar de white-trash-tv i stil med Monster Jam, Cops, Americas Worst Videos och dylikt. Viasat-sfären äger ju rättigheterna till en massa trevliga komediserier som The Simpsons, Family Guy och Scrubs så de kan lika gärna sända dem också, för då kniper man ju vanetittarna. Det kan ju inte bara vara skoj och trams, så in med Angel (som har nåt med Buffy Vampyrdödaren att göra så jag tar för givet att det är förjävligt) och kanske I Lagens Namn också. Varför jag radar upp TV6-tablån? Ingen aning. Jag tänkte mig väl ett snyggt narrativt grepp mot huvuddelen av detta blogginlägg, nämligen deras enda svenskproducerade och bisarrt överexponerade egna program: Rocky & Drago.

Det finns inte en människa med mätbar intelligenskvot som tittat på det här programmet. Inte om resultatet var åtminstone tvåsiffrigt.

Varför man inte tittar och aldrig kommer titta på det här programmet:
1. TV6 berättar för en i varje paus i Simpsons att man borde det. TV6 berättar också att TV6 är en häftig kanal med attityd. Jag skäms plötsligt över att jag tycker om Simpsons.
2. Peter Siepen.
3. Programmet heter "Rocky & Drago" men stavas tydligen "Rocky + Drago"
4. Filip och Fredrik har redan gjort konceptet. Och varit roliga samtidigt.
5. Tilde Fröling kan vika ut sig i hur många herrtidningar som helst, jag tror fortfarande inte jag kommer känna igen henne eftersom hon totalt verkar avsakna all form av personlighet.
6. Loggan är faktiskt gjord i spraymallsestetik. 2006.
7. Peter Siepen.

Ojoj. Vad hände med tiden då Stenbeckskanalerna var upproriska? Med värdefulla egenproduktioner där Just D kunde erbjuda vem som helst som vågade visa snoppen i tv 500 kronor. Det, det var bra tv.

Bra tv är KONST.

PS.
Världens tv-serie: Huff. Se den. Hank Azaria känd som Simpsonsröster.
DS.

Who I'm rollin' with? My wiggas...

2006-06-03T16:58:00.000+02:00

Vad är grejen med vita rappare? Hur kommer det sig att det är såpass, förhållandevis, många vita rappare som slår igenom i västvärlden, på mainstreamnivå? Hur kommer det sig att gemene man i Sverige känner till Bubba Sparxxx, men inte Juicy J? För Bubba är faktiskt en ganska marginell figur på sydstatsscenen. Självklart har det med igenkänning att göra - men det måste ligga något mer bakom.

Girl med Paul Wall roteras flitigt i de svenska musikvattnen för tillfället. Ytterligare en vit sydstatsrappare som slår igenom det allmängiltiga bruset och får speltid i timmar. Förvisso kan konstateras att det är en helt duglig låt, med en söt soulsampling. Men låten är dessutom "snäll" överlag - inga vapenhot, inga förnedrande plattityder om motsatta könet, inga drogreferenser (inte så många i alla fall), inga våldspreferenser. Nej, det är en gullig liten historia om att Paul inte vill att hans flickvän ska lämna honom. Och det är kanske här ytterligare en pusselbit kan hittas kring den vita mannens rapkarriär: Censuren. Paul Wall säger inte "nigga" (såklart), är inte så himla våldsam i sina texter eller ens särskilt kvinnoförnedrande! Bubba Sparxxx är han likaså ganska modest. Eminem är förvisso arg, men mest på dumma journalister och nån gång emellanåt en annan vit rappare (Benzino är vit, vad han än påstår själv). Eminems framgångar kom när han slutade skrika "I Just Don't Give A Fuck" och började skämta om diverse kändisar i sina texter istället. Everlast (som också fått sig en känga av Eminem) sadlade i princip om till bluessångare (vilket ju ironiskt nog är ännu mer "svart", egentligen) och sjöng uppmuntrande om att man skulle hålla huvudet högt och inte ge upp, innan soloframgångarna kom. Lil' Wyte, en rappare i Three 6 Mafias Hypnotize Posse-camp, rappar om vapen och droger precis som om han vore... svart. Och när hörde du honom på p3 sist?

Men det måste finnas fler skäl... Jag köper inte riktigt att framgångarna bara beror på att folk är småfega mjukrasister. Är det så?

Nightmares on wax

2006-05-18T21:30:00.000+02:00

Jag ändrar mig.
"Are YOU still a Wax Virgin?" måste vara den sämsta taglinen någonsin.

Observera:

2006-05-05T09:28:00.000+02:00

Jag har uppdaterat min portfolio. Nu jävlar blir det bloggande.
Das war alles.

The number of the beast

2006-05-04T04:58:00.000+02:00

Nyligen hade JC (Jeans & Clothes, inte Jesus eller Roc-A-Hova) en kampanj regisserad av rock-snubben i före detta hiphopgruppen Infinite Mass. Huvudrollen spelades av en kort bastant liten tant som snurrade på en pinne och klev omkring i skitfula Marwin-kläder. Hon heter Carmen Electra, är mellan 30 och döden, har låtsastuttar, gift med en hårdrocksdvärg med hiphopkomplex och är av för undertecknad outgrundlig anledning ansedd sexsymbol.

Reaktionerna kring kampanjen har i många fall varit förbryllande.
Framförallt undrar jag över den fascination över att det svenska märket JC lyckas kontraktera en sån "kändis" som Carmen Elektra - vad har hon gjort som dragit in pengar på sistone? Ett gästspel i den (tyvärr) nedlagda sitcomen Off Centre? Ärligt talat, jag skulle fan kunna hyra in henne till ett skolprojekt för mina CSN-pengar.

Sedan uppdagades det att unga tjejer tyckte reklamen var rätt kass (och sexistisk och utseendefokuserad och "inte något för Sverige och Norrland"), medan medelålders män tyckte den var ganska kul (se där!). Och JCs målgrupp är ju unga tjejer, hur skulle detta gå?

Döm sedan när siffrorna pekade på positiva resultat både i försäljning och reklamerinran!
Kan det vara så att det är lätt att säga en sak man förväntas säga och sedan reagera på ett helt annat sätt, för att ens egentliga åsikter och reaktioner inte alltid överrensstämmer med ens ideella?*

Hur som helst, det här inlägget handlar egentligen om att feminismen numera är dödsförklarad vilket innebär att ljushuvuden som exempelvis Linda Skugge avskriver sig sina feministtitlar och det bara är stackars Göran Persson som fortfarande är feminist i det här landet. Folk läser som vanligt bara rubrikerna och bildar sig en uppfattning genom att anamma närmstes person som uttrycker sig tillräckligt fyndigt åsikter. Att se och höra personer förklara
"...jämlikhet är något självklart för alla, men feminist skulle jag inte vilja kalla mig"
är ger en sur smak i munnen.

Det är förvisso bra att ordet feminist är så laddat. Humanist är ett mjäkigt ord, och hör mjäkiga åsikter till. Det gör att man faktiskt måste tycka att alla ska ha samma förutsättningar för att kalla sig feminist, och vågar man egentligen det? Vi har det ju så bra, det är ju i princip samma villkor för alla. Jag har faktiskt haft en kvinnlig chef. Jo, visst, det var i den offentliga sektorn, och det var inte tal om några fallskärmsavtal, men chef var hon ju! Åh, Sverige, du upplysta och fria land.

Carmen Elektra är tydligen PORR.

*Bonusfråga: Vem är det egentligen som betalar 14-åriga tjejers kläder?

You're in the net too

2006-05-04T04:00:00.000+02:00

Snap-music heter den nya hiphopen.
Den är minimalistisk, dum och bra.
Ghostface heter den gamla hiphopen.
Den är muggig, nasal och bra.

Why can't we all just get along?

Rosa pantern

2006-04-26T19:03:00.000+02:00

Tack vare de underbara tekniker internet tillkommet har jag haft lyckan att beskåda Killa Season - The Movie. Filmen är ett verk av rapparen Cam'ron, som både regisserar och spelar huvudrollen. I sig är den samtidigt fruktansvärt dålig och smått fantastisk.

Cam'ron och hans vänner, som tillsammans kallar sig för The Diplomats som grupp och Dip Set som rörelse, spelar de flesta rollerna. Eller spelar och spelar, egentligen; Karaktärerna i filmen har för det mesta sina aktörers namn - Juelz Santana kallas för "Bandana" (vilket han gör lite då och då i sina låtar också), Hell Rell kallas lite innovativt för "Hell" och Cam'ron själv kallas för - håll i er - "Cam'ron". Om detta är för att filmens historia skall kunna ses som dokumentär, om det är för att inte förvirra skådespelarna när de ska svara på repliker eller om det är för att regissören har rökt så mycket grönt att han inte skulle komma ihåg några hitte-på-namn är svårt att avgöra. Kanske är det helt enkelt för att Cam skall kunna klippa in bilder från sin basketkarriär för att ge filmens historia en tyngre bakgrund?

Storyn är ganska enkel: Cam'ron är en framgångsrik knarklangare i Harlem. Ibland kommer det några som vill ta över hans block, men det löser man enklast med en cykel-drive-by. Naturligtvis finns det några poliser med som nosar runt, men de verkar mest vara förlegade porrskådisar som vill göra "seriösa" roller - grattis, rätt film att satsa på! - så de ger inte Cam så mycket besvär. It's the life in Harlem, with the ups and the downs.

Ibland slängs lite släktingar in i filmen som dör, för att Cam skall få visa sin känslosamma sida. Bland annat rappar han lite på sin farfars begravning och alla blir djupt rörda. Tidigare i filmen har han med tillhörande brorsdotter (eller systerdotter? Engelskan är ju lite knepig att avgöra släktskap med) varit och handlat lite pizza när det kommer ett par thugs och rånar honom. Han ger upp sina kedjor, naturligtvis bara för att de ska släppa hans niece. Dock skjuter de henne lite kallblodigt, så Cam'ron ställer sig i ett kök tillsammans med Hell Rell och ser ut att ha ont i magen ett tag. Det gäller ju att visa variationer i sitt skådespel.

De mest givande scenerna i filmen är de rent dokumentära bitarna: När Cam'ron spelar korgboll i skolan och när han (i princip helt omotiverat) klipper in lite bilder från sitt turnébesök i Atlanta. Där hänger han och resten av Dip Set på en strippklubb och Cam'ron delar ut tegelstensstora sedelhögar till sina vänner att placera på de väldigt lättklädda damerna. De här scenerna är de enda där det finns någonslags äkthet och engagemang från de inblandade. Det är också ganska kul att man helt sonika struntat i att alla går omkring och pratar om hur grymt det är att vara på tour och Dip Set Dip Set och så vidare, när det ju inte är med i resten av filmen.
"Skit samma," måste Cam'ron tänkt, "jag vill ha med lite strippor i filmen!"

Att Cam'ron och övriga allt som oftast har kläder från det egna Diplomats-märket på sig i filmen känns också helt rätt, på samma sätt.

Funkmaster Flexs cameo som ganska udda bilförsäljare förtjänar ett hedersomnämnande, eftersom det är så nära skådespel du kommer i den här filmen.

Hela filmen lämnar en dock med känslan av att man tittat på någons privata hemvideor som man egentligen inte borde få se. En rysning längs ryggraden.

Killa Season: The Movie: hiphopnörds-PORR. No homo.

Mera vatten

2006-04-21T22:04:00.000+02:00

Topp tre brott, efter häftighet (förra veckans placering inom parantes):
1. Smash & Grab (2)
Allt från namnet till tillvägagångssättet är underbart. Sätt dig i nåt stort och tungt, kör igenom en vägg, länsa. Finess, forget about it.
2. Maffia: Siciliansk organiserad brottslighet (1)
3. Fildelning (ny)
Yeah, jag har de senaste singlarna. Det är nästan så att man ska ladda hem Hip Hip Hora bara för att jag kan.

Brott är underligt nog KONST.

Affärsverken

2006-04-19T18:40:00.000+02:00

"A lot of the music that comes out of the South is kind of simplified and I think it's kinda 'cause they just wanna have a good time," he explained. "They don't wanna think about what [they] just said. ... when they don't take the time to make it the highest quality possible, it hurts the actual hip-hop [genre]. People wanna make music they can get away with as opposed to the best possible music they can." - 50 Cent om hiphop från sydstaterna

När 50 Cent tillsammans med sina bästisar Lloyd Banks och Young Buck (Tony Yayo satt ju i fängelse och höll det riktigt på den här tiden) släppte sin skiva "Beg For Mercy" år 2003 ville han ge något till fansen. Närmare bestämt 50000 dollar, enligt hörsägen ur egen ficka. Fyra lyckliga köpare av skivan hittade varsin respektive guldbiljett, likt de i Kalle och Chokladfabriken, som kunde inbytas mot en halskedja värd 12500 dollar med ett blänkande vackert G som i G-Unit på. Dessutom blev de hedersvärda medlemmar i denne g-enhet.

När David Banner släppte sin skiva "MTA2: Baptized In Dirty Water" samma år ville han likaså ge något till fansen. Närmare bestämt 50000 dollar, enligt hörsägen ur egen ficka. Men han valde att gå en något annorlunda väg. Fem glada fans hittade varsin check värd 10000 dollar tillsammans med skivan! Pengarna fick dock inte användas hur som helst. Om de användes för eget bruk, för en familjemedlem eller för en kompis spelade ingen roll - men de skulle gå till en college-utbildning.

Nåväl.

Hiphop beskylls ju ofta för att vara en ytlig, kvinnoförnedrande och våldsförhärligande musikstil. Ibland så ställs framstående hiphopare till svars för detta (pillerpopparen Bill O'Reilly har till exempel haft en ganska rolig intervju med de gamla Harlemkompisarna Dame Dash och Cam'Ron, googla på den) och motargumenten är ganska få.

"Jag raporterar bara det jag ser på gatan" är det ena.
"Men vi uppmuntrar ju kidsen till att starta företag och etablera sig! Vi är förebilder (också)!" är det andra.

Och hiphopare startar företag. Man läser ofta om Puffy Diddy Pops framgångsrika Sean John, eller om Russel Simmons Phat Farm (även om man oftare läser om det mindre dotterbolaget Baby Phat som säljer tjejkläder och drivs av hans kanske-inte-längre-fru Kimono (heter hon inte, men nåt sånt)). Först ut i stor skala var nog ändå Wu Wear, men eftersom gänget bakom (alltså Wu-Tang Clan med tillhörande staff) är och var ganska duktigt röriga gick det väl sådär halvbra för dem. Och Jay Z har Roc-a-wear, och är ihop med B'ouncy och har slips och är fyrtio och så vidare. En seriös kille, jojomen.

Men ärligt talat, att fronta ett klädföretag är väl inte så himla häftigt? De intressanta investeringarna är de man mycket mer sällan läser om, som Slick Ricks crackhouse. Slick Rick är ju en strulputt, och efter succé någon gång på stenåldern så sköt han sin kusin lite grann och åkte in i fängelse för detta. Innan fängelsevistelsen hade han varit klok och använt lite av sina pengar på att köpa fastigheter. Men, ack, när han efter några års nummerplåtshamrande återvände som en ny och återställd samhällsmedborgare upptäckte han att hans framtidshopp, fastighetsägandet, var lite i dåligt skick. Whitney Houston bodde där, typ. Dock städade han upp det och nu turnerar han i Norge lite då och då.

Dock skall man passa sig för att vara för ekonomisk redan innan man slår igenom. Innan Slim Thug fått kontrakt (han hamnade senare på Pha-reals bolag Star Trak) var han delägare i inte mindre än två skivbutiker i Houston.
När han försökte få ett skivkontrakt på ett av de större bolagen nekade de.
"Vi gillar din musik, men du måste förstå att vi inte kan signera en kille som uppenbarligen är droglangare."
Ung svart kille med jättedyr bil. Så kan det gå.

Men den roligaste investeringen jag läst om på sistone är Bay Area-legenden E-40's företagsamhet. Tillsammans med Chester McGloughlin (före detta Oakland Raiders-spelare) äger han 10 stycken Fatburger-restauranger.

Fatburger, smaka på det namnet!

Fatburger - The Last Great Hamburger Stand
Some people think all burgers taste the same.
(And some people watch Baywatch for the acting.)

KONST! KONST! KONST!

Sudda bort din sura min

2006-04-17T20:32:00.000+02:00

"If you love food... You'll love the new Coke Lime"
Ärligt talat. Det måste vara den sämsta jävla taglinen någonsin.

Stockholms blodbad

2006-04-16T20:33:00.000+02:00

Jag är den som går till källarn
För att kamma ut mit hår
Jag är den som går till källarn
Tills jag mig en mage får
För en vecka sedan återvände jag till den lilla staden från den stora staden som en brusten man. Sakta men säkert återvänder jag till normaliteten, men dock. Den skada som skett går nog aldrig att reparera. Men, ärligt talat... Det var verkligen värt det.

Och nu, någonting helt annat.
I vår huvudstad affischeras just nu LOs återkommande valårskampanj "Vi bygger Sverige", med diverse glada ansikten som är nöjda men sura för att parafrasera Rocky.
Om ni nu bygger Sverige åt mig, borde jag inte förvänta mig någonslags resultat vid det här laget? Har någon hållt på att bygga i 100 år tycker man kanske att denne borde kunna ha husjäveln färdig nu? LO har uppenbarligen en väldigt tålmodig byggbas.

Vårt kära Sverige påstås ofta vara ett land fritt från korruption. Korruption, det är väl något italienare pysslar med?
Nej, det verkar inte riktigt vara så enkelt längre. Förvisso kan vår statsminister inte bygga sig en bostad som och för sig kanske råkar vara aningen större och lyxigare än din städerskas utan att uppviglingshungriga reportrar alarmerar och skriver stora ord om hur han sviker arbetsidealen (är att "arbeta upp sig" att svika arbetsidealen? Kanske).
Det lägger jag dock inte så stor vikt vid. För att på något sätt lyckas locka ungdomar (andra ungdomar än de som har dreadlocks och kommer glömma bort alla sina revolutionära funderingar så fort de klipper sig och skaffar ett jobb) måste man väl erbjuda någon slags löneförmåner till de stackare som antar ett sådant evigt bespottat yrke som politiker? Jag tycker det är toppen att Göran Persson lever som en pamp, han är ju en pamp. Han är ju för fan statsminister!
Nej, vad som oroar mig är Görans fru och hennes yrke.
Dividera angående huruvida ett statligt monopol i dagsläget är motiverat kan man göra tills öronen blöder och tungan ramlar av, så det hoppar jag. Däremot tycker jag att man bör kunna ställa vissa elementära krav på en chef för vilket bolag som helst.

Vi börjar med lite bakgrundshistoria.
För något år sedan uppdagades en stor mutskandal i Systembolaget. Det statliga monopolet är ju nämligen inte på import utan på försäljning mot privatpersoner; det finns mängder med importörer på den svenska marknaden som på lika villkor tävlar om att sälja sina respektive varor dels till restauranger och den typen av näringsverksamhet men också till Systembolaget. Att få in sin vara på Systembolaget är dessutom nästan garanterat en väldig vinst för ett sådant bolag. Men för att få in sin vara på ett sådant bolag får man naturligtvis inte bjuda på en resa hit eller dit mot löften om motsvarande. Det kallas för mutor och anses fult.
Tyvärr så var inte alla de respektive cheferna insatta i detta och tyckte väl att det vore kul att ta en liten semester, ännu hellre som Vinimportören AB står för notan! Och de bjuder frugan och ungarna också! Vilka sköna lirare! Fel fel fel. Självklart. Som aktör på en monopolmarknad är det faktiskt ännu värre. Riktigt illa. Well well, skandalen uppdagades och ett gäng svarta får sållades ut och en och annan syndabock pekades ut. Ah, skönt. Systemet (heh) fungerar.
Ok, så mycket för bakgrundshistoria. Det där är ju glömt och förlåtet och nu är ju allting bra och Systembolaget går med rekordvinster och har roliga reklamer och nu ringer Anitra Steen upp en också vad tokigt. Det är lite där mitt problem ligger.

Anitra Steen. Högsta hönset.
Kände hon till allt detta? Mutskandalen, som skedde rakt under fötterna på henne?

"Nej, det kände jag inte till" säger Anitra Steen.

Där! Där är problemet. Hon kände inte till den enorma mutskandalen.

Anitra Steen är fortfarande högsta hönset på det statligt ägda Systembolaget med monopolställning på alkohol.

Antingen så ljuger hon. Hon kände visst till den, helt eller delvis. Då skall hon inte vara kvar som chef! Eller så ljuger hon inte. Och känner således inte till vad som händer i hennes bolag tillräckligt väl för att uppdaga och förhindra den här typen av skandaler... Vilket är hennes jobb att göra. Då skall hon inte vara kvar som chef!

Jo, det kan tyckas bekymmersamt. Antingen skall hon avsättas, eller så skall hon avsättas. Det kan vara lite klurigt. Men ärligt talat, som ytterst ansvarig för en verksamhet, framförallt en såpass känslig verksamhet som den här, skall man också få stå ansvarig för det som sker. Det är inte konstigare än så.

Nu råkar hon vara gift med vår statsminister. Och hon råkar sitta kvar som chef för ett bolag som vår statsminister, i sin tur, är ytterst ansvarig för. Och hon sitter kvar (och han sitter ju också kvar, i alla fall i ett par månader till).

Det luktar surt. Det luktar porr.

The Producers

2006-03-25T18:49:00.000+01:00

Det sägs att våren kommer två veckor tidigare till Blekinge än till Stockholm. Så döm om min förvåning när jag lämnar en solig och fin huvudstad för att mötas av ett snötungt Karlskrona.
Snö alltså. Vafan. Det är ju April vilken minut som helst! Skärpning.

Fågelinfluensan har ju dykt upp över landet och folk springer runt som nackade höns i rädsla för att råka slicka på ett fågelkadaver. Bifogar en bild på ett särskilt svårt fall av fågelinfluensan. Undrar om Aftonbladet vill köpa min bild för 700 kronor?

Vinter i Blekinge är PORR.

Bona Notte

2006-03-14T19:05:00.000+01:00

Idag spillde jag en tallrik spaghetti och köttfärssås över min dator.
KONST?

Can you dig it?

2006-02-22T21:40:00.000+01:00

Efter att ha suttit en stund och dregglat över DNs grid-mönster, slog det mig att den torra men ofta ganska intressanta journalisten Mustafa Can upptäckt mail-listan Elit. Egentligen är det ju kvällstidningsstoff, eller eventuellt en bisarr doku-såpa, men fascinationen över kändisar och deras hemliga nätverk är förklarlig. Skvaller, direkt från källan. We struck gold! liksom.

"Tycker du att hat är en fantastisk känsla?" inviger Mustafa artikeln.
"Ja!" tänker jag.
"Vill du tillhöra en utvald skara människor som anser sig vara fysiskt och mentalt överlägnsa alla andra?" fortsätter texten.
"Jorå, så är det." nickar jag.
"Vill du ha rätten att förlöjliga, håna och jaga underlägsna människor?" undrar Mustafa.
"Ja..." det går upp för mig att jag kanske svarar fel på hans frågor.

I min förra post diskuterade jag nymoralism och Ebba "Pannan" von Sydow. Egentligen hade jag tänkt följa upp den med en artikel om hennes lite blekare kopia Sofi "Hakan" Fahrman. Men ärligt talat, vafan ska man skriva om henne? Hon gillar jeans? Ok.

Elit-listan är ju mycket roligare.
"Hur kan kända och profilerade journalister sluta sig samman i hemliga rum och ingå lojalitetspakter med människor de är satta att granska och inte med sina uppdragsgivare och sin publik?" frågar sig Mustafa förtvivlat i slutet av artikeln.
Ja, vafan tror du?
Jag läser artikeln, fnissar till åt kommentaren om Martin Timells tvivelaktiga barnprogramsförflutna (vilket ord!), förstår helt och fullt nöjet att hata någon som är litet av en sport att hata och att ordet "lurk" är ett frekvent begrepp är egentligen skäl nog att geniförklara listan. Det är som en konversation mellan mig och mina vänner, halvt oseriös, halvt på allvar. Bara det att det pågår mellan människor jag läser om, istället.

I slutändan kvarstår dock en kvalmig smak i gommen. Det vore lätt att avfärda artikelförfattaren som avundsjuk på att själv inte vara med på den exklusiva listan. Men... Jag tror att Mustafa Can menar det han skriver.

Nymoralizm.

Överst i varje mail står tydligen:
"Detta e-post från Elit är givetvis ett konstverk. Utformningen, uttrycket samt skribenten är en del av konstverket."
KONST.

Döden

2006-02-13T23:41:00.000+01:00

Det var ett gång ett litet land, längst upp i nord. Det var ett väldigt välutbildat och högteknologiskt land, med en väl utbredd jämlikhet (även om den sannerligen inte var jämlik) och en väl utbredd medvetenhet (även om den rakt inte var särskilt medveten).
Eftersom man var ett sådant modernt och framstående land, var det länge sedan man slutade försöka sälja allt från fotopapper till försäkringar med hjälp av kvinnobyster. Långtgående sanitetsåtgärder hade gjort det vanligare att drabbas av fågelinfluensa än gubbsjuka. Vill man se tuttar sälja bilar och öl fick man helt enkelt leta sig annorstädes (förslagsvis Ukraina eller något annat nästan-u-land som luktar industri och finkel).

Men någonstans var det någonting som halkade lite fel, började slira med ena bakhjulet, det kom lustiga ljud från motorn... Men det var bara den lille i baksätet som reagerade, resten av passagerarna ryckte på axlarna och tänkte

"Tja... Det ska väl vara så kan jag tänka. Har det inte till och med alltid varit så?"

...Allting var mest förvirrat.
Den frihet man vunnit och nästan lyckats befästa visade sig sorgligt flyktig.

Några hävdade att det var en annan, lite större nation i väst, som var den stora anledningen till den svängda utvecklingen. Den lite större nationen i väst hade nämligen länge och väl ansett sig ha just den frihet som man nästan lyckats uppnå i det lilla landet i norr. Men det var de flesta som inte bodde i den lite större nationen från början överrens om att det var det bara den lite större nationen i väst som trodde. Hur som helst.

Nymoralismen spred sig som en pest över landet och drog med sig allt från små, oberoende, indieåsikter till stora nyhetsdrakar. Att sticka ut hakan var inte längre något positivt, att vara orginell vara samma sak som att vara oönskad och den som inte tyckte att melodifestivalen var kul ljög uppenbarligen så tänderna svartnade. Detta för oss till dagens datum: Har kulmen nåtts nu?

We love boobs.
Stockholms Lokaltrafik (eller kanske Connex, vad vet jag) beslutar att texten "We Love Boobs" inte får synas i tunnelbanan på de reklamaffischer Lindex säkerligen betalat stora pengar för att sälja BH:ar med. Boobsen, brösten alltså, får dock vara kvar.
Ebba "Pannan" von Sydow, som många anser vara en av de färgstarkaste ledarna av nymoralismen och därför direkt måste anses skydlig för detta oerhört felriktade beslut, tycker tydligen att en kärleksfull hyllning till bröst från ett företag som säljer underkläder är något som skulle kunna anses som kvinnoförnedrande.

Det är så fruktansvärt feltänkt att jag mår illa. Förstår du inte varför tycker jag du ska flytta till Ukraina.

Kärleksförklaringar är KONST.

Jag är för fan ingen jävla musikal

2006-02-01T09:10:00.000+01:00

Egentligen är allt det här väldigt hemligt. Jag har ju faktiskt jobbat på det här sen i september.
Men ändå, mitt i alla publika relationer...
No more this:

Det är få gånger Leila K-citat har platsat så väl som nu: Fuck you, fuck you very much.
Helt sjukt att jag har betalat nästan 16000 i bara hyra till KKH. Inte klokt. Tur att jag bor gratis nu.
Från nu till framtiden! Mer av detta:

Rökning är KONST.

Känn ingen sorg för mig

2005-12-30T02:52:00.000+01:00

Det enda jag kände när städbilen dundrade förbi utanför fönstret och påminde mig om att klockan var mitt i natten var hemkänsla. Mer ljud på gatorna.
Stockholms nattliv är tamt, men det finns pärlor där fiskar simmar på gatorna. Sen har man ju den fördelen att folk inte slåss på gatorna omkring en, att folk vet hur man häller upp en öl och att man inte bli mordhotad för att man inte har en v-ringad t-shirt med lite "slitet" tryck. Fast å andra sidan festar jag inte i Haninge heller, det kanske är så där.

Om ni nu skulle vilja se Narnia, en film om ett dataanimerat lejon med Jesuskomplex och ett gäng engelska barn castade på grund av sina utseenden, missa inte gripen som gör en intressant rollinsats.
Denna affisch visas stolt upp i tunnelbanan. Är annonsören väldigt väldigt tidigt ute? Eller lite väl sen? Svårtolkad titel förövrigt, undrar om det är en romantisk komedi.

Cold As Ice, You Know That You Are

2005-11-21T04:02:00.000+01:00

Nu har det blivit grått, kallt och blåsigt. Nu är Karlskrona verkligen förjävligt, i alla fall ytligt, dygnet runt. Bilderna, tagna med min makalösa mobilkamera, är några dagar gamla så det är ingen is på dem än. Nu är det dock stadiga minusgrader omkring mig.

Men för att tala om något helt annat!
Häromdagen läste jag i den alltid ståndaktiga publikationen Aftonbladet om en ung man som kallade sig för Abu-Usama el Swede.

Abu-Usama el Swede!

Smaka på den!

Och snubben är svensk, konverterad muslim som hänger på internetforum och hejar på självmordsbombare och allt sånt där annat som de där läskiga araberna är.

Ärligt talat kan jag inte riktigt tänka mig någonting mer förvirrat.
Jag har länge hävdat att alla dessa rastafaris som dyker upp här och var och förespråkar den jamaicanska låtsasreligionen som något slags rättesnöre skulle vara den absolut mest överdrivna formen av självförnekelse, men de har nu mött sin överman!

Men det kanske absolut roligaste är att det skrivs långa artiklar om den här liraren i Aftonbladet och dessutom verkar han vara ett så kallat internetfenomen! Det är bara att googla lite...

Ja jävlar.

Wiggers är tvivelsutan PORR hur som helst. På ett ganska otrevligt sätt.

(Tro mig, jag vet. Jag har lyssnat på hiphop i massor med år.)

Tusen och en natt

2005-11-14T00:30:00.000+01:00

Eftersom det verkar ta hundra år att uppdatera nånting från blogger.com tänkte jag lägga upp en till, ny, utökad, extra extra, ytterligare vidare hur som helst mer text.

SAS är snälla. De erbjuder numera sista-minuten-biljetter till Stockholm från Ronneby, vilket innebär att det är nästan lika billigt att åka turen Stockholm - Karlskrona som det är att åka till London. Förutsatt att du inte har behov av att veta huruvida du över huvud taget kan komma iväg mer än, säg, 24 timmar i förväg.

Jag passade i alla fall på att åka hem.
Då jag och en god vän flanerade så sakteliga runt i innerstaden
stötte vi på en utspilld kortlek på Hötorgets tunnelbanestation. Det var inte vilken kortlek som helst, heller! Det var en Kama Sutra-kortlek. Och det var inte vilken Kama Sutra-kortlek som helst, heller! Det var en Kama Sutra-kortlek där den manliga modellen (?) såg exakt ut som min kompis Jeremy.

Det, mina vänner, är KONST.
Det, mina vänner, är vad den här bloggen handlar om.

Brasklapp: Tyvärr har jag ingen scanner, eller någon vettig kamera, så allt jag har att visa upp är ett fotografi från mobiltelefonen... Men har ni tur lyckas jag scanna in bilden, så kan ni ladda ner den och sätta upp den på väggen!

Och har ni inte upptäckt det än, så är det en massa tankeverksamhet bakom rubriksättningarna här. Än så länge ingen lika klockren som "Vi i femman" om Filip & Fredrik, men den ovan har ett par dolda talanger. Maila era gissningar till nejmailainte@ohmygod.se så kan ni vinna ett pris!

Raindrops keep falling.

2005-11-14T00:12:00.000+01:00

"Hey, GREAT blog!

it makes me feel right at home. I was looking for this type of thing. Keep up the good work, thanks for having this blog.

come see my blog and my kissing tips site if you want...

Don't stop blogging, you've got something nice going here... "'

Kissing tips? Vad fan är det? PORR?

Utvecklande...

2005-11-04T16:08:00.000+01:00

Jo, det medger jag, det var ett tag sen.
Men, okej, efter åtskilliga tiggande telefonsamtal, snyftmail och verbala hot tar jag mig i kragen och gör ett nytt inlägg. För er skull. För sån är jag.

Såhär ligger det till: Jag försöker stå ut med att bo i Karlskrona. Det tar väldigt mycket energi. Man kan inte hålla på och larva sig med bloggar och skit då. I'm just trying to live, man. I'm just trying to live.

Och världen har visat sig från sin språkligt sett vackraste sida.
På sistone har jag insupit (just precis) de tre filmerna Dom Kallar Oss Mods, Ett Anständigt Liv samt Det Sociala Arvet. Det börjar sorgligt, väldigt sorgligt. Det fortsätter ganska sorgligt, och slutar helt ok. Någonstans i mittenfilmen pratar någon om att någon annan "pysslar med lite av varje" - underförstått betyder det att denne någon är något utav en fifflare. Ett intjack här och där, liksom. Inte så farligt. Om man idag möter någon som "pysslar med lite av varje" är det underförstått att denne söker till diverse dokusåpor och förmodligen bär v-ringat och bandana på krogen. Frank Dandy-kallingar.

Slutsatsen av detta kan väl inte vara annat än självklar...
Det glada 70-talet, folk börjar knarka ihjäl sig på riktigt, plattan kallas för centan och, tja, 80-talet står för dörren. Renare
KONST
har väl knappast skådats?
Bingo Rimér-Sverige däremot, är riktigt otrevlig och sliskig
PORR...

But wait! There's more!
Som en fin bonus får ni två riktigt underbara Stockholmsuttryck:
"Din jävla dåre!"
"Vilken luffare!"
Och det, mina vänner, det är konst det med.